Hemma hos Lars Inge

Vid det rustika köksbordet sitter jag och Kenny i väntan på de andra i klassen. Sprakandet från vedspisen och surrandet från kylskåpet hörs och doften från den sista snutt av vår egengjorda spickekorv sprider sig i luften.

De andra är ute och tar ner en liten timmerstuga. Märker upp varje bit och lyfter av. Meningen är att vi ska ta med den tillbaka till skolan för att sedan kunna reastaurera den. Byta ut ruttna stockar, lägga nytt golv, bygga tak och så vidare.
Imorgon ska vi ut på skiftet och fälla tallar och ta virket till timmer.
Jag ser tyvärr inte fram emot det, då min kropp har börjat göra ordentligt med uppror senaste veckan. Lederna stelnar till, jag får svårt att röra mig ordentligt och framför allt så värker det. Mest i händer och fingrar.
I fredags, strax efter att det hade börja slå om till kallt väder igen, så var mina fingrar så stela att jag hade svårt att böja dem, och de värkte så fort jag försökte. De var svullna över lederna och lysande röda.
Den kvällen var något utav de mer frustrerande stunderna i mitt liv. Jag kunde inte använda händerna, jag kunde inte göra någonting! Usch fy och blä.

Det är därför jag sitter inomhus nu, istället för att jobba relativt tungt, i ca -17°C.
Jag ska vara snäll mot kroppen.
Men jag kunde vara med en stund och hann ta lite bilder.
Puss hej!

En vanlig dag i skol-skogen.

Igår samlades vi i vårat nya hemklassrum, den så kallade "Bunkern", titta på lite videoklipp på youtube och mådde gott.
Lars Inge hade hittat Youtube-kanalen "Nasjonalbiblioteket", som har en massa filmer om norskt traditionellt hantverk och leverne. Jag blev helt förälskad i filmen de har om skidtillverkning, den rekomenderas!

Efter fikat skulle vi ut i skogen för att hugga ner en del gran, som skall användas till hässjevirke.
Granar valdes ut, höggs ner och sen skulle hela skiten kvistas och barkas.
Lukten fick mig att tänka på de gånger när jag var liten och vi hälsade på pappa när han jobbade ute i skogen.

Det var en hel del tankar och funderingar som for genom huvudet på mig under tiden som vi jobbade. Först så var vi rörande överens om att samla med all granbark och ta till garveriet på skolan.
Men då var det här med alla kvistar... Både jag och Kakan tog med oss granris hem för att göra juldekorationer av, och vad jag mindes så tycker Cajsa om att färga garn med det. So far - so good, men borde man inte kunna garva med kvistarna? Eller är det för lite garvämnen i dem? Något jag ska ta upp med Aja imorgon tror jag.
Jag tycker att det är helt fantastiskt hur Hållbarhets-tänket är med under allt vi gör här på kursen, att inget går till spillo utan att allt faktiskt kommer till användning på något vis.

detta avslutande foto togs av Kakan, och de andra av mig.

 I slutet av det väldigt effektiva lektionspasset packades verktyg, bark, granris och elever in i bilen ;)

Söndag.

Det är söndagförmiddag.
Jag sitter i biblioteket och bläddrar genom nummer efter nummer av tidsskriften 'Hemslöjden'. Jag är helt ledig idag, utan planer och projekt.
Efter frukost och de obligatoriska medicinerna låg hela världen öppen för mig när jag klev ut genom matsalsdörrarna, fötterna styrde genast stegen mot biblioteket. Jag visste inte att jag ville hit, jag visste inte vad jag skulle göra eller läsa, men likväl sitter jag nu här och har gjort det i någon timme.

Jag bläddrar i tidningarna och inspireras av någit från nästan varenda uppslag - det är vävning, det är träslöjd, broderier, garvning, skinnsömnad, textil sömnad, bokbinderi, återbruk, allt! Min hjärna matas med idéer, och det riktigt kliar i mina fingrar efter att få sätta igång. Men där sätter jag STOPP.
Jag har en vilodag idag. Idag ska hjärnan och tankarna få löpa fritt, jag kan teckna ner mina idéer, jag kan drömma och fantisera, men mina händer vilar.
På skolan händer det alltid något. Det känns som att vi knappt har tid att sova, äta eller annat onödigt som bara tar upp en massa tid från lektionerna. Med min väldigt låga stressnivå blir det lätt ganska jobbigt och för mycket så då behöver jag ta mig sånna här dagar där jag bara kopplar av, en dag utan krav på produktion, utan tidspress, utan den konstanta jakten på att fördjupa mig i saker och lära mig mer, mer, mer!
Idag tvingar jag inte min hjärna att följa en röd tråd, utan jag får kaosa runt bäst jag vill.
Det är skönt.

Troligen kommer det sluta med att jag har sjuttiotvå färdigskrivna blogginlägg som ligger och väntar på att publiceras i slutet av dagen, ett försök till att sammanfatta allt som hänt fram tills nu. Även om jag inte har planer på det, så känns det som en rimlig fortsättning nu när jag skrivit detta - suget efter att skriva ner och dela med mig växer sig stort.
Och det räknas väl ändå inte som att göra något?

Puss på er.
/Bäckedalstagna Trollet.

Fredagsmorgon. (Bäckedals, MNT)

Jag har andra, påbörjade inlägg som ligger och väntar på att bli färdigskrivna, men jag vill inte skjuta upp den här dagen tills efter att de är klara, för då kommer jag skjuta upp allt, hela tiden, och det är dåligt.

När jag gick och la mig igår hade jag fått ordning på kläderna, och själva möbleringen hittade sitt sätt att vara på i förrgår. Jag släckte i taket, tände ett ljus och kröp ner i sängen, med de fluffiga kuddarna, duntäcket och fårfällen. (Tack Cajsa, den fick följa med hit, det känns bra att sova på något som har en sån stark känsla av hemma.)
Det var så otroligt mysigt. Det är lätt att komma ner i varv här, det är som ett lugn som lägger sig över mig bara jag sitter still och andas ut. Allt kaos bara rinner av mig, för det finns ingen plats för sådant här.
Jag har tagit mina första steg mot mitt stora äventyr, och med varje andetag så fylls min kropp av en självsäkerhet jag inte varit med om förut.
En idé tändes i mitt huvud och under 30 ynka minuter hade jag tagit beslutet att redan nästa dag lämna det mesta jag äger, alla människor jag känner och älskar, min familj, mina katter, min sambo, allt och alla, för att sätta mig i en bil och åka 40 mil norrut och bo där i ett år.
Det är det största beslutet jag någonsin tagit och det enda beslut som jag fattat med enbart mig själv i åtanke.
Det här är mitt liv, det här är min utbildning, det här är mitt liv. Och jag är otroligt tacksam över att ha er med mig i hjärta och tankar. Tacksam över att ni förstod hur viktigt det här är för mig och inte försökte hindra mig. För då hade det gjort så mycket mer ont i min själ att åka iväg. Nu bär ni mig istället.

Mitt skrivbord, med min fantastiska utsikt, just nu när jag sitter och lyssnar på Gregorian och skriver detta.

Jag vaknade av klockan vid 0600 nu på morgonen, slog upp ögonen och förväntade mig att se Pixl ligga bredvid mig, men istället såg jag mitt lilla rum här på internatet. Man skulle kunna tro att jag skulle kastas in i en negativ känsla där och då, men istället blev jag bara lugn.
Jag njöt av värmen från sängen, fluffighetet och myset från täcket, kuddarna och fårfällen. För jag vaknade hemma, hemma på den plats jag _SKA_ vara på just nu. I belong here.
Och trot' eller ej, men jag gick upp strax därefter och tassade ner i källaren för att passa på att duscha medan de flesta andra sover. Det är lite småläskigt med källare, så jag tänkte att jag nog hellre duschar tidigt på morgonen än på kvällen, när det är mörkt och hjärnan är på helspänn efter en lång dag.
SÅ OTROLIGT SKÖNT! Jag kunde sitta i duschen med varmvattnet rinnandes över min kropp i en evighet och en till.
Jag ska göra morgonrutin av det här.

Och efter duschen hade jag en och en halv timme kvar tills frukostserveringen öppnar, så äntligen hade jag lite ledig ensamtid som jag kunde använda för att plocka ordning på skrivbordet, ta mediciner, klä på mig mina kläder (och älska känslan av att kläderna luktar eldrök - och det är helt ok!) och börja sortera ner pysselsaker i lådor, samt att jag har tid att sitta ner och skriva.
Mitt rum är SÅ OTROLIGT MYSIGT.
Storleken är liten, kanske nånstans mellan 11-15 kvm (jag har noll koll), vilket jag är väldigt glad över. Det är lagom stort för att jag ska känna att jag får plats med mina saker i och att jag fortfarande har lite rörelseutrymme, samtidigt som det är litet nog för att det ska kännas väldigt mysigt med väldigt enkla medel.
Mitt rum känns varmt, mysigt om ombonat, precis som jag vill ha det. (Bilder kommer sen, när jag fått upp allt på väggarna)
När jag steg in här med mamma och Em för första gången i Tisdags kväll kände jag på en gång att det här är MITT rum. Här är mitt hem.

Jag trivs så otroligt bra. Och om några minuter kommer Elin och så ska vi göra sällskap till frukosten.

Puss på er.  /Trollis

MNT på Bäckedals.

Livet tog en ytterst intressant vändning igår.

Min vän Em började på en kurs på Bäckedals folkhögskola den här veckan, "Människa, Natur och Teknik".
Det är en utbildning kring människans plats i naturen, historiska hantverkstekniker och bara en jävla massa awesomeness.
Jag har drömt om den utbildningen i ungefär tio års tid, vilket gjorde att när jag igår när jag såg detta på facebook *pekar på bilden*

så tog jag, i korta drag, tag i telefonen och ringde till skolan. Em hade redan pratat med lärarna och tydligen sålt in mig rätt bra, för jag hann knappt presentera mig innan de sa att platsen var min.

Själva kursen startade igår,  Måndags, så jag var redan en dag sen, men lärarna sa att det vore bra om jag kunde komma upp så tidigt som möjligt, men det skulle funka om jag kom till helgen i alla fall.

Mamma ville köra mig, och åkte till sitt jobb för att se om hon kunde byta bort något pass så att det skulle funka att åka så att hon sover kvar en natt, för att åka fram och tillbaka till Sveg är inget hon gärna gör på en dag.

Hon kunde byta bort sin onsdag, och med det så bestämdes det att vi skulle åka vid 13-tiden idag, Tisdag.

Det blev en kväll av frenetiskt packande, ut till Hede för att hämta saker där, ringa lillebror för att låna liggunderlag av honom och ja, det blev en liten cirkus av det hela.

Sova kunde jag knappt göra inatt heller, jag lyckades somna vid 4.00-4.30 nånstans och vaknade upp igen 06.30. Hjärnan var PROPPFULL med tankar om planering, packning och what not. Inte lätt att slappna av då inte.

Sista sakerna packades idag, och allt eftersom så trillade det in fina människor som ville träffas och säga hejdå. Det saknas dock en Cajsa på bilden.

Och nu, nu sitter jag här i bilen tillsammans med mamma på väg upp till Sveg. Passerar i skrivande stund Leksand.

Vi stannade till i Avesta för att köpa vandringkängor och lite ull-underkläder, och sen i Borlänge för att gå på apoteket, shoppa på biltema, coop och så.

Jag är så otroligt glad och ser fram emot det här. Mitt livs äventyr. PEPPEEEEEEN!

/Trollis - spontanitetens drottning.

GBP - några veckor efter

Idag har jag varit opererad i ungefär två och en halv vecka.
Det känns både som en evighet och som en ynka minut.
Jag har lärt mig att äta igen, vilket var en pers den första veckan då jag ofta mådde illa och hade ungefär NOLL i aptit.
När den veckan hade gått och andra veckan inleddes fick jag gå över från flytande till "mosbar" mat och då vände det hela, till att det går jättebra att äta och jag mår inte alls illa på samma sätt längre.

Eller ja, jättebra och jättebra, det FUNKAR att äta. Det är självklart krångligt och känns som en hel vetenskap, men jag lär mig för var dag som går.
Jag får testa mig fram och se VAD jag kan äta, HUR MYCKET jag kan äta, Hur FORT jag kan äta, hur stora TUGGOR jag kan ta, hur mycket jag kan SVÄLJA osv.
Äter jag på något vis fel märks det ganska snart, oftast har det varit småsaker så som att jag har blivit väldigt trött och behövt lägga mig ned och vila efter maten (då har jag ofta ätit för fort), och dricker jag för stora klunkar vatten får jag ohyggligt ont i magen i några minuter, med det ger sig strax.
Det har hänt en gång att jag fått sån magknip att jag hamnade liggandes i sängen med tårar i ögonen. Det gick över efter kanske 30 minuter, och sen sov jag bort en timme. Förklaringen till det är så löjlig, men så viktig;
Jag hade börjat knapra på min frukost för tidigt efter att jag hade tagit mina mediciner. Jag tar 10 tabletter varje morgon, och sväljer dem i en stor klunk (det gick INTE första veckan kan jag lova), och då finns det inte riktigt plats för frukost direkt efter i min lilla mage.
Så nu vet jag det.

För de här veckorna jag har varit sjukskriven hade jag planerat in att göra en hel del skolarbete på, lite saker som jag ligger efter mer och lite läxor jag fått att göra.
Jag har läst ur en bok. That is it.
Samtidigt som det känns ganska illa att jag inte har gjort det jag borde så känns det ändå BRA.

För det jag har gjort, det är att jag har lagt ALL fokus på mig själv, på att lära mig leva med den nya magen, alla rutiner och ändringar som kommer med operationen.
Jag har valt att lägga all energi på att på något vis fånga tag i mig själv och försöka förstå och greppa hela situationen, och att få ordning på allt som rör det hela.

För jag tror att det är det viktigaste. Att se till att jag mår bra, speciellt som nyopererad.
Det är den känsligaste perioden, med tanke på att det dels behöver läka, och dels så behöver kroppen lära sig att fungera helt annorlunda. Det är som att någon har programmerat om hela systemet och startat upp det igen.

Jag får erkänna för mig själv och andra att just nu, så är jag ingen "bra" elev. Jag lägger inte ner mycket tid och energi på skolan, jag prioriterar det inte jättehögt.
Det känns väldigt jobbigt, men det är fan så det måste vara nu. Även om skolan är viktig, så är min hälsa viktigare.

Ja, jag ska tillbaka till skolan imorgon, och det känns lite jobbigt. Det är mycket som snurrar i huvudet, och det är skönt att få ventilera.
Nu ska jag äta kvällsmellis och sen sova. Godnatt. :)

Modifast.

Dag 1 av pulverdieten inför operationen.
Klockan är 15.37 och jag är hungrig. Snart dags för en påse till, men jävlar vad sjukt sugen jag är på pizza.
Det känns som att jag inte ätit på hela dagen och vill bara få mat snabbt! Jag vill tugga, ääääta!

Och det här är bara första dagen. Utav drygt tre veckor.
Det sägs att det blir lättare efter de första dagarna. Jag hoppas det stämmer.

GBP-dagbok.

Jag har så mycket jag tänker på, saker jag känner, funderingar och reflektioner som poppar upp.
Tillsammans med det kreativa som jag hela tiden vill och behöver ge utlopp för.

Med andra ord, jag ordnade mig en dagbok. En gammal skrivbok som jag tidigare hade skisser för kläder i, men de sidorna tog jag ur.
Som förstasida i dagboken sitter ett papper från en annan dagbok där jag planerade och funderade över vad jag ville få ut av en gbp-dagbok och hur.

Så nu dokumenterar vi.

GBP

Vet ni, jag är livrädd.
Överlycklig, förväntansfull, orolig, stressad, motiverad, gråtfärdig, överväldigad och livrädd.

Det är inte långt kvar nu. Första remissen gick för över ett och ett halvt år sedan, och utrdningen har pågått i ett år ungefär.
I Torsdags var jag på en gruppinformationsträff i Västerås tillsammans med ett gäng andra som "klarat" sin utredning. En sista stor genomgång av allt. Av själva operationen, kostråden för både innan och efter operation, sjukgymnastik, eventuella komplikationer, vården efteråt, mediciner och allt vi skulle kunna behöva veta.
Mina p-piller kommer tex. vara helt overksamma, så för att slippa mens och oönskade barn lär jag byta till P-stav. Levaxinet kommer jag behöva kolla styrkan på flera gånger under läketiden efter operationen.

Det var en man på informationsträffen som frågade hur lång väntetid det var till operation nu. Om det skulle vara i höst, till jul, till nyår eller till påsk?

Svaret var lite lätt chockande. Kirurgen sade att vi beräknades TILL JUL! 

Det är inte långt kvar till jul. Och det är ännu mindre tid kvar tills det är dags att börja med shake-dieten, som ska pågå i en månad innan själva operationen. 

Det är verkligen på gång, det händer, och det händer NU!

Vi fick alla order om att gå och köpa stegräknare, för att hålla koll och försöka gå så nära 10.000 steg om dagen, och att börja motionera mer och gå ner så mycket i vikt vi bara kan inför operationen.

Så varje dag nu skriver jag upp hur många steg jag tar, undviker socker och ja... peppar och förbereder helt enkelt.

Oh well, det här blir bra i slutändan. 

Du diskar väl...?

Well, jag försöker komma ihåg att diska. Men påminnelser är grejen har jag hört...

Så för att få leka lite extra med min laminat-maskin tog jag fram en tidning, sax och klister. Ta da!

FLYlady - Day 2 - Dress up down to your shoes.

Dag två. 

Det var så underbart att komma till datorn den här morgonen och bara kunna ställa ner kaffekoppen, utan att behöva leta efter en plan yta! Jag förstår psykologin bakom, den är stark.

Dagens uppgift är att Klä på sig.
Det låter fånigt, jag tyckte oxå så när jag först läste det, men den trillade polletten ner.
När man är ordentligt påklädd känner man sig annorlunda, mer aktiv och fokuserad. Jämför hur det känns att drälla omkring i pyjamas halva dagen med hur det känns när du är fullt påklädd direkt. Du får mycket mer gjort när du är påklädd, right?
FLY-lady rekommenderar att man fixar HELA sin look direkt på morgonen, inklusive hår, smink och SKOR! Skor förstärker verkligen känslan av att vara på G - säger de flesta.

Jag har alltså stigit upp, ätit frukost vid ett rent bord och klätt på mig, inklusive flätat håret. Däremot har jag INTE tagit på mig skor. Det funkar inte att gå i skor här hemma. Men jag har en variant på den uppgiften som passar MIG. (vilket är poängen med hela grejen - allt ska anpassas efter mig och mina förutsättningar, det är bara då det kommer att fungera.)
Jag har tagit på mig STRUMPOR. Yep, that's right, strumpor. Det är nämligen så att jag inte bär strumpor särskilt ofta när jag är hemma - de är det sista som åker på innan jag går ut, och det första som åker av när jag kommer hem. Ungefär som skor för de flesta andra.

Till uppgiften idag hör även att påminna sig om vad det är man gör, tex med lappar på badrumsspegeln, vilket jag ska fixa under dagen.
Och självklart skall dagen avslutas med att göra rent "diskhon" ;)

FLYlady - Day 1 – Shine Your Sink

Första dagen, som för mig var igår, går ut på att göra rent diskhon/zinken så den blir skinande!
Det spelar ingen roll hur det ser ut runtomkring, poängen är att man har ETT ställe som man använder hela tiden och SER varje dag. Att börja dagen med att se ett sådant ställe skinande rent gör en varm och glad - och det är dessutom riktigt praktiskt!

Men på grund av omständigheter så har jag lite svårt att börja med diskhon just nu, men jag vill inte "skjuta upp" mitt första steg, så jag valde helt enkelt en annan plats som för mig är nästan lika viktig - mitt datorbord.
Tidigare har det varit belamrat med disk, papper, pennor, smycken, skräp, PLOTTER! Jag har fått LETA efter en plats att ställa ner kaffekoppen på när jag ska äta frukost och morgonsurfa. Tänk då att  ytan på mitt datorbord är ynka 70x50 cm, där datorn och musmattan tar upp minst 75%...
Mycket skit på liten plats.

Igår tog jag tag i det och städade undan allt. Slängde massor av skräp, gammal post, sorterade undan gamla räkningar, lade pennor i en skål osv.
Tanken är att varje kväll innan man går och lägger sig plockar undan och håller sin "diskho" ren, för att mötas av den skinande ytan på morgonen.
Sagt och gjort, I did it.  (och passade på att skriva lite om det i FLYlady-facebookgruppen som jag gått med i - så underbart med respons på tankar och funderingar!)

/Troll

FLYlady.

Ett nytt försök till att få och hålla ordning. Nu efter en metod jag fått varmt rekommenderad av Hanna, FLYlady.
Det handlar om att göra litet i taget och bygga upp rutiner för det. Och framför allt, låta det ta tid!

Det börjar med 31 "baby steps", där tanken är att man börjar precis där man är i sitt liv, med dag ett. Sedan följer man dagarna och nöter in rutiner, skitsmart!
Här kan man läsa mer om hur man kommer igång med att flyga:
http://www.flylady.net/d/getting-started/

Risken finns att det blir mycket FLYladyprat här, men det är najs, joina ni oxå!