Sidor

måndag, december 31

Ett nytt år att vänta...

I år smäller vi till med ett nyårslöfte. Jag trodde att jag hade slutat med såna, men det var tydligen fel.
Det mest klassiska av klassiska nyårslöften: Jag ska sluta äta godis.

Fast det är inte så mycket som ett nyårslöfte som en livsstilsändring. Jag har försökt många gånger tidigare, men inte lyckat särskilt bra. Den här gången är det lite annorlunda mot tidigare år, den här gången måste jag. Visst, jag har haft ett "måste" hängande över mig tidigare, men nu har jag själv insett att det verkligen är ett måste. Och det är ett "måste" som jag själv har VALT.
Jag blir bara tjockare och tjockare och får mer ont. Och DET ÄR INTE NÅGOT JAG VILL.
Jag vill inte vara så tjock att jag får ont av det, jag vill inte bära omkring på alla dessa kilon, jag vill inte behöva dubbelt så mycket tyg till mina byxor som min sambo, jag vill inte ha så jävla svårt att hitta kläder som passar.

Det jag vill däremot, det är att ha en hälsosam kropp, så gott det går. Jag vill vara snäll mot mina knän som bär upp hela mig, jag vill kunna springa utan att halvt dö av värk och brist på luft, jag vill kunna gå in i en affär och kunna passa i kläderna, i alla fall de som har storlek XL.

Nu gör jag den här förändringen, för att kämpa för något jag vill vara, för att komma bort från det som jag inte vill vara.

Som de flesta vet så är jag mitt i en utredning för att göra en Gastric bypass, dvs en operation som tar bort/minskar magsäcken. Jag tror att jag vill göra den, men jag är inte säker. Jag samlar fakta och information hela tiden, jag pratar med så många människor jag kan om detta och ärligt talat så kommer jag inte att ha bestämt mig förens den dagen jag ska sövas ner för operation.

Jag tror inte att operationen är en mirakelmetod. Jag tror inte att mitt liv kommer att bli superenkelt så fort jag är opererad.
Men jag tror på att operationen kommer att hjälpa. Att den kommer att vara ett verktyg för mig att lyckas med en ändring av mitt liv.
För det är det som är grejer, DET ÄR EN ÄNDRING AV MITT LIV som är nyckeln, allt annat är bara redskap.

***
Det var min sambo som började med att bestämma sig för att sluta med godis och läsk, för han behöver spara pengar till en dator, samt så ville han sluta med skiten. Jag tänkte först inte haka på, för jag vill inte. Jag kände att det inte behövdes, jag har koll på vad jag äter ändå, JAG VILL INTE SLUTA HELT OCH HÅLLET.
Dvs, jag ville inte ge upp sockret. Jag vill det fortfarande inte, och det ÄR JUST DÄRFÖR som jag måste.
Det var först nu som jag accepterade att jag har ett beroende och ett missbruk, i vilken skala det än må vara.
Så jag hängde på, skakade hand på att sluta vid nyår. Jag ville först sluta samtidigt som jag började skolan igen efter lovet, för att hinna äta upp det vi har hemma och för att få skjuta på det lite, bara lite. Precis där insåg jag att det var beroendet som talade, att jag behöver sluta nu på en gång, om jag någonsin ska klara det.

Så låt 2013 bli ett kalenderår med "Avslut" som ledord.
Avsluta min gamla livsstil, avsluta missbruk och beroenden.

***
Så låt 2013 bli ett kalenderår med "Avslut" som ledord.
Lära mig att avsluta saker och projekt.
Den andra delen av mitt liv som jag lever enligt något som jag INTE VILL. Jag vill inte ha tusen ofärdiga projekt, jag vill inte springa från en ofärdig sak till en annan. Jag vill inte lämna disken halvfärdig för att det händer något annat.
Jag VILL kunna avsluta saker. Jag vill göra klart en sak innan jag börjar på nästa. Jag vill plocka undan efter mig, göra färdigt, AVSLUTA!


Så där har ni mitt nyårslöfte; att låta kalenderåret 2013 ha "Avslut" som ledord.

/Trollis, som tror att hon fått lite mer grepp om sig själv nu.

tisdag, december 11

Jul...stress? Nej, Julklappar!

"Hur ligger ni till i julstressen då?" 
En fråga som man allt som ofta hör nu i adventstider. Jag själv ställde frågan på skoj till mina klasskamrater igår till exempel. Men vad tusan, vad är det här med julstress egentligen? Jag förstår inte.

Varför hetsar vi upp varandra och oss själva konstant kring ämnet "JUL". Är "JULEN" ett stort monster som kommer och äter upp oss alla om allt inte blir "PERFEKT"? 
Maten måste vara rätt, alla måste få tusen paket där innehåller ska vara dyyyyyrt, ingen får gråta, ingen får vara arg, alla ska skratta och vara glada, för det är ju "JUL!"
"JULEN" - GLÄDJENS högtid. Nej, förlåt, STRESSENS högtid.

Sen när blev det såhär? Sen när blev det en tävling? Och vem tävlar man mot? 


Nej! 

Det där var ingen trevlig början. 
Eftersom jag själv vägrar julstressa (och försöker vägra annan stress också såklart) så känns det dumt att stressa upp mig över att andra stressar upp sig.

Så vi kan prata julklappar istället, det är roligt!


Jag tänker undvika att köpa julklappar så långt det är möjligt, utan göra dem själv, som vanligt.
Jag har en hel del idéer som jag fått via Pinterest som jag tänkte dela med mig av, varning för spoilers!
(ja, min familj/vänner kommer se delar av vad de kommer få, men skitsamma, det är ju coola grejer!)


Först ut, en virkad disksvamp!
Dessa ska tydligen fungera väldigt bra och blir en fin julklapp till alla som handdiskar.
Som tex min farmor. Mamma och min lillasyster ska nog få en varsin också.




För den som har svårt att hålla koll på nycklarna och samtidigt gillar lego :)
Tyvärr hittar jag ingen källa till varifrån denna bild kommer, men är man händig
så kan man klura ut hur man ska göra. Jag tror att min lillebror ska få en sån här. Bland annat :P






Den här idéen kommer från en sida på Etsy, där dessa har sålts.
Det är en bra idé som man lätt man göra själv med lite klädnypor, magneter och fantasi.
För att dekorera klädnyporna kan man använda tyg, papper, tejp, glitter, allt vad man kommer på!
Jag tror att alla i min närhet kommer att råka ut för den här presenten, om jag får tag i tillräckligt många magneter.



Dessa söta örhängen är till salu, men man gör dem lätt själv av knappnålar och garn.
Pleu ska nog få ett par, samt andra stickande vänner :)



Nu får det räcka, så att jag har några överraskningar kvar till jul :)
//Trollis ~