Jag är hemma hos mina föräldrar och mellanlandar lite innan det är dags för att fara in till stan och ta tag i livet där hemmavid med jobb och grejer.
Jag har som förhoppning att under den här sommaren faktiskt hinna med att göra en hel del av de saker jag drömmer om varje år, att vara mer i naturen och faktiskt ta tillvara på de kunskaper jag samlat på mig under året.
Jag är ganska utmattad efter en hektisk sista månad på skolan och orkar nästan inte göra något annat än att prata med mamma och dricka kaffe, men idag kom Miranda förbi och jag fick lite energi från henne.
Tillsammans gick vi ut i trädgården och samlade kottar:
Det är något visst med ett barn på skattjakt med en korg i handen, det värmer min själ. Så många gånger gullungen utropade "Här, EN TILL!" "Jag hittar jäääättemånga kottar, jag är så bra på det här!". Åh.
Kottarna samlar vi för att använda vid en gropbränning av keramik senare i sommar. Praktiskt med barn som gärna hjälper till ;)
Jag utmanade mig själv en aning i köket oxå, jag gav mig på ett försök till att göra hummus för första gången, efter att ha insett hur sjukt bra kikärtor är för mig och min mage (och alla andra...). Det gick väldigt bra och smakade gott. Hurra!
På bilden ligger nävret på min hög av fårfällar från skolan. Tanken är att jag skall sy ihop dem till ett fälltäcke innan sommaren är slut. Känner att det kan funka bra att ta med mig ut på marknader.
Jag tänkte nästan gå och lägga mig vid nio, för jag mådde inte så väldans bra, men som tur var så valde jag att snöra på mig skorna och gå ut i skogen en sväng.
Skogen är medicin för själen. Att gå omkring bland "mina" välbekanta träd och känna mig som hemma. Nu ser jag även skogen med lite nya ögon, jag ser ännu mer av allt material som finns, och det finns ett ännu större "driv" i mig att ta tillvara på saker, och att lägga platser och träd på minnet, för vem vet när det kommer en dag och jag behöver veta vars den där ene-klungan finns? Eller platsen för granen med stora, gamla, snitt fulla med kåda...
Just den granen plockade jag faktiskt av på en gång, jag samlade in nästan en deciliter kåda och hittade även en liten knöl på samma träd, som växte mellan barken och själva trädet. De små knölarna sägs ha magiska/beskyddande egenskaper och jag är ganska glad av att den dök upp mitt framför ögonen på mig.
Grankådan ska jag använda till att göra kådsalva på. Grankådan har en antibakteriell verkan, samt är mysig och mjukgörande, vilket gör att den lämpar sig bra i salva tillsammans med bivax.
En liten del kommer nog att användas till sömnadsvax oxå, för att ha och vaxa lintråden med när jag syr för hand.
Skulle det däremot vara tallkåda som naturen erbjudit mig så hade den fortfarande blandats med bivax, men i något andra proportioner och slutprodukten hade blivit ett lim. Tallkådan saknar den antibakteriella verkan och är något sprödare än grankådan om jag minns rätt, vilket gör att den lämpar sig bra som lim.
Nu ska jag sova och känna mig nöjd med dagen. puss hej! :)
