Ull-dag

Igår städade jag hela kvällen, för att göra mental plats att göra vad jag vill idag.

Och idag, idag vill jag greja med ULL.
Jag bestämde mig för att karda så mycket ull jag bara orkar, för att förbereda för de dagar jag får ett akut sug efter att spinna eller tova.
För när de dagarna kommer så vill jag ju sätta igång med det direkt, och inte spendera flertalet timmar med att karda just då. Det har liksom hänt lite för många gånger för att det ska kännas roligt.

Alltså använder jag min lediga dag till att karda ull så att det finns till dessa dagar.
Jag gillar att göra saker för att underlätta för mig själv i framtiden, jag blir så glad när det liksom är förberett för mig.
FramtidsTrollet värnar jag mycket om, och gör vad jag kan för att underlätta för henne. Visserligen så får oftast NutidsTrollet göra ganska mycket jobb, men tacksamheten och glädjen som FramtidsTrollet känner gör det värt det. Och ibland händer det att FramtidsTrollet får ta över en del arbeten och smällar för att antingen DåtidsTrollet eller Nutidstrollet inte orkat/velat/kunnat. Då är det skönt att Framtidstrollet har fått så mycket suport tidigare att hon relativt enkelt kan ta tag i saken, och faktiskt underlätta för DåtidsTrollet. Tjänser och gentjänster, allt för mig själv <3 3="" p="">

Ullen är kvar sen jag gick MNT, tror den är från Åsa. Jag testade lite genom att karda med handkardor och spinna på slända, för att se om det kändes som en bra ull att spinna med, och det stämde.
Så nu går jag över till en större skala och arbetar med en så kallad kardmaskin.

Först tar jag ullen och tesar den. Dvs jag drar isär lockarna så det mesta trasslet försvinner. Sen matar jag sakta, sakta in det i maskinen medans jag sakta, sakta vevar och efter tillräckligt mycket ull har jag ett stort kardflor som jag rullar ihop, och det kan jag använda till att spinna/tova/osv med :)
Jag behöver bara köra det genom maskinen en gång. Misstänker att det beror på att det dels är ganska ren ull, och för att jag tar mig tiden att tesa lockarna ordentligt.
Jag lägger ner mycket tid och jobb på förberedelserna på det här, men det känns värt det. Det blir ett riktigt bra resultat.

Nöjt Troll är nöjd.
Puss hej.

Hemma hos Lars Inge

Vid det rustika köksbordet sitter jag och Kenny i väntan på de andra i klassen. Sprakandet från vedspisen och surrandet från kylskåpet hörs och doften från den sista snutt av vår egengjorda spickekorv sprider sig i luften.

De andra är ute och tar ner en liten timmerstuga. Märker upp varje bit och lyfter av. Meningen är att vi ska ta med den tillbaka till skolan för att sedan kunna reastaurera den. Byta ut ruttna stockar, lägga nytt golv, bygga tak och så vidare.
Imorgon ska vi ut på skiftet och fälla tallar och ta virket till timmer.
Jag ser tyvärr inte fram emot det, då min kropp har börjat göra ordentligt med uppror senaste veckan. Lederna stelnar till, jag får svårt att röra mig ordentligt och framför allt så värker det. Mest i händer och fingrar.
I fredags, strax efter att det hade börja slå om till kallt väder igen, så var mina fingrar så stela att jag hade svårt att böja dem, och de värkte så fort jag försökte. De var svullna över lederna och lysande röda.
Den kvällen var något utav de mer frustrerande stunderna i mitt liv. Jag kunde inte använda händerna, jag kunde inte göra någonting! Usch fy och blä.

Det är därför jag sitter inomhus nu, istället för att jobba relativt tungt, i ca -17°C.
Jag ska vara snäll mot kroppen.
Men jag kunde vara med en stund och hann ta lite bilder.
Puss hej!

En vanlig dag i skol-skogen.

Igår samlades vi i vårat nya hemklassrum, den så kallade "Bunkern", titta på lite videoklipp på youtube och mådde gott.
Lars Inge hade hittat Youtube-kanalen "Nasjonalbiblioteket", som har en massa filmer om norskt traditionellt hantverk och leverne. Jag blev helt förälskad i filmen de har om skidtillverkning, den rekomenderas!

Efter fikat skulle vi ut i skogen för att hugga ner en del gran, som skall användas till hässjevirke.
Granar valdes ut, höggs ner och sen skulle hela skiten kvistas och barkas.
Lukten fick mig att tänka på de gånger när jag var liten och vi hälsade på pappa när han jobbade ute i skogen.

Det var en hel del tankar och funderingar som for genom huvudet på mig under tiden som vi jobbade. Först så var vi rörande överens om att samla med all granbark och ta till garveriet på skolan.
Men då var det här med alla kvistar... Både jag och Kakan tog med oss granris hem för att göra juldekorationer av, och vad jag mindes så tycker Cajsa om att färga garn med det. So far - so good, men borde man inte kunna garva med kvistarna? Eller är det för lite garvämnen i dem? Något jag ska ta upp med Aja imorgon tror jag.
Jag tycker att det är helt fantastiskt hur Hållbarhets-tänket är med under allt vi gör här på kursen, att inget går till spillo utan att allt faktiskt kommer till användning på något vis.

detta avslutande foto togs av Kakan, och de andra av mig.

 I slutet av det väldigt effektiva lektionspasset packades verktyg, bark, granris och elever in i bilen ;)

Knivslipning.

Nu kör vi igång med bloggandet igen. Inga ursäkter, infa förklaringar, inga löften, inget dravel. Vi ba kör.

Den här veckan har vi Trä med Lars-Inge. Vi har lite valfritt vad vi vill göra, tankarna går mot en bärmes (en ram med axelremmar som man kan spänna upp saker på och bära med), ett härvträ (en konstruktion för att göra härvor av nyspunnet garn) men först och främst skall det övas på att slipa knivar.

När mamma var upp sist tog hon med sig påsen med familjens alla knivar från skåpet hemma, för att jag skulle ha något att öva på, så vi sätter väl igång då :)

Söndag.

Det är söndagförmiddag.
Jag sitter i biblioteket och bläddrar genom nummer efter nummer av tidsskriften 'Hemslöjden'. Jag är helt ledig idag, utan planer och projekt.
Efter frukost och de obligatoriska medicinerna låg hela världen öppen för mig när jag klev ut genom matsalsdörrarna, fötterna styrde genast stegen mot biblioteket. Jag visste inte att jag ville hit, jag visste inte vad jag skulle göra eller läsa, men likväl sitter jag nu här och har gjort det i någon timme.

Jag bläddrar i tidningarna och inspireras av någit från nästan varenda uppslag - det är vävning, det är träslöjd, broderier, garvning, skinnsömnad, textil sömnad, bokbinderi, återbruk, allt! Min hjärna matas med idéer, och det riktigt kliar i mina fingrar efter att få sätta igång. Men där sätter jag STOPP.
Jag har en vilodag idag. Idag ska hjärnan och tankarna få löpa fritt, jag kan teckna ner mina idéer, jag kan drömma och fantisera, men mina händer vilar.
På skolan händer det alltid något. Det känns som att vi knappt har tid att sova, äta eller annat onödigt som bara tar upp en massa tid från lektionerna. Med min väldigt låga stressnivå blir det lätt ganska jobbigt och för mycket så då behöver jag ta mig sånna här dagar där jag bara kopplar av, en dag utan krav på produktion, utan tidspress, utan den konstanta jakten på att fördjupa mig i saker och lära mig mer, mer, mer!
Idag tvingar jag inte min hjärna att följa en röd tråd, utan jag får kaosa runt bäst jag vill.
Det är skönt.

Troligen kommer det sluta med att jag har sjuttiotvå färdigskrivna blogginlägg som ligger och väntar på att publiceras i slutet av dagen, ett försök till att sammanfatta allt som hänt fram tills nu. Även om jag inte har planer på det, så känns det som en rimlig fortsättning nu när jag skrivit detta - suget efter att skriva ner och dela med mig växer sig stort.
Och det räknas väl ändå inte som att göra något?

Puss på er.
/Bäckedalstagna Trollet.

Fredagsmorgon. (Bäckedals, MNT)

Jag har andra, påbörjade inlägg som ligger och väntar på att bli färdigskrivna, men jag vill inte skjuta upp den här dagen tills efter att de är klara, för då kommer jag skjuta upp allt, hela tiden, och det är dåligt.

När jag gick och la mig igår hade jag fått ordning på kläderna, och själva möbleringen hittade sitt sätt att vara på i förrgår. Jag släckte i taket, tände ett ljus och kröp ner i sängen, med de fluffiga kuddarna, duntäcket och fårfällen. (Tack Cajsa, den fick följa med hit, det känns bra att sova på något som har en sån stark känsla av hemma.)
Det var så otroligt mysigt. Det är lätt att komma ner i varv här, det är som ett lugn som lägger sig över mig bara jag sitter still och andas ut. Allt kaos bara rinner av mig, för det finns ingen plats för sådant här.
Jag har tagit mina första steg mot mitt stora äventyr, och med varje andetag så fylls min kropp av en självsäkerhet jag inte varit med om förut.
En idé tändes i mitt huvud och under 30 ynka minuter hade jag tagit beslutet att redan nästa dag lämna det mesta jag äger, alla människor jag känner och älskar, min familj, mina katter, min sambo, allt och alla, för att sätta mig i en bil och åka 40 mil norrut och bo där i ett år.
Det är det största beslutet jag någonsin tagit och det enda beslut som jag fattat med enbart mig själv i åtanke.
Det här är mitt liv, det här är min utbildning, det här är mitt liv. Och jag är otroligt tacksam över att ha er med mig i hjärta och tankar. Tacksam över att ni förstod hur viktigt det här är för mig och inte försökte hindra mig. För då hade det gjort så mycket mer ont i min själ att åka iväg. Nu bär ni mig istället.

Mitt skrivbord, med min fantastiska utsikt, just nu när jag sitter och lyssnar på Gregorian och skriver detta.

Jag vaknade av klockan vid 0600 nu på morgonen, slog upp ögonen och förväntade mig att se Pixl ligga bredvid mig, men istället såg jag mitt lilla rum här på internatet. Man skulle kunna tro att jag skulle kastas in i en negativ känsla där och då, men istället blev jag bara lugn.
Jag njöt av värmen från sängen, fluffighetet och myset från täcket, kuddarna och fårfällen. För jag vaknade hemma, hemma på den plats jag _SKA_ vara på just nu. I belong here.
Och trot' eller ej, men jag gick upp strax därefter och tassade ner i källaren för att passa på att duscha medan de flesta andra sover. Det är lite småläskigt med källare, så jag tänkte att jag nog hellre duschar tidigt på morgonen än på kvällen, när det är mörkt och hjärnan är på helspänn efter en lång dag.
SÅ OTROLIGT SKÖNT! Jag kunde sitta i duschen med varmvattnet rinnandes över min kropp i en evighet och en till.
Jag ska göra morgonrutin av det här.

Och efter duschen hade jag en och en halv timme kvar tills frukostserveringen öppnar, så äntligen hade jag lite ledig ensamtid som jag kunde använda för att plocka ordning på skrivbordet, ta mediciner, klä på mig mina kläder (och älska känslan av att kläderna luktar eldrök - och det är helt ok!) och börja sortera ner pysselsaker i lådor, samt att jag har tid att sitta ner och skriva.
Mitt rum är SÅ OTROLIGT MYSIGT.
Storleken är liten, kanske nånstans mellan 11-15 kvm (jag har noll koll), vilket jag är väldigt glad över. Det är lagom stort för att jag ska känna att jag får plats med mina saker i och att jag fortfarande har lite rörelseutrymme, samtidigt som det är litet nog för att det ska kännas väldigt mysigt med väldigt enkla medel.
Mitt rum känns varmt, mysigt om ombonat, precis som jag vill ha det. (Bilder kommer sen, när jag fått upp allt på väggarna)
När jag steg in här med mamma och Em för första gången i Tisdags kväll kände jag på en gång att det här är MITT rum. Här är mitt hem.

Jag trivs så otroligt bra. Och om några minuter kommer Elin och så ska vi göra sällskap till frukosten.

Puss på er.  /Trollis

Första skoldagen! ( Bäckedal, MNT )

Det här hade kunnat vara ett episkt inlägg om min första skoldag, om allt jag gjort, allt jag upplevt och allt jag fotat och filmat.

Men jag är för trött. För det händer saker hela tiden, så mycket att jag för allt i världen inte kan förstå att det bara gått en enda dag - och inte en vecka som det känns just nu.

Knäppt. Men jag är lycklig. Så in i helvete lycklig.

Trollbo 2.5

Nu har vi kommit fram och mina saker är uppburna till mitt rum och delvis uppackat och utplacerat. Bilden är på min skrivbord så som det ser ut just nu, en mindre röra med saker som bara ställts upp - samtidigt som den är så otroligt talande för mig som person. Tavlan med texten fick jag av Ina i present förut, och jag kände att den var tvungen att följa med hit. Tack!

De första människorna jag träffade här, förutom Em, var två pojkar som hon hängde med. Dessa tre personer bar upp all min packning till mitt rum, helt underbart att det är det första som möter mig när jag kommer till ett nytt ställe ;)

Det känns rätt udda att sitta här i sängen och sakta börja inse att det här numera är det jag ska kalla för mitt hem. Hjärnan har inte helt hängt med än. Men enligt traditionen har nu även detta hem ett namn - Trollbo 2.5 såklart.
Själva rummet är lagom i storlek för mig. Ganska litet, lagom för att det ska kännas mysigt men inte för trångt. Jag har fått upp lite pynt, hittat en hängare för min sjal och känner att det här kan komma att bli riktigt najs. Dessutom har jag både täckning på mobilen och wifi'et är bra nog för att jag ska kunna arbeta med min dator.

Mamma sover här inatt, vilket känns väldigt bra. Det blir lite mindre ensamt på så vis, lite som en mjuuuk övergång till det här nya kapitlet av mitt liv. En ytterligare sak som är jäkligt praktiskt är att allt som vi kommer på att jag saknar/skulle vilja ha kan hon åka och försöka handla åt mig imorgon innan hon åker hem! Praktiskt Praktiskt!

Nu ska jag sova, det känns som att jag snart däckar - och det är frukost 07.45 så det är bara att köra hårt.
Imorgon ska jag prata med lärare och ansvariga människor (så att jag faktiskt kan fylla i "ansökan" för att gå här och delge dem informationen om mig, min operation, laktoskänsligheten, adhdn och så vidare), hålla på med eld och laga mat i kokgrop + att ta en tur runt skolan och området. (det känns som en bra idé att ha sett lite mer än trappen upp till mitt rum ;) )

Puss och godnatt på er!

MNT på Bäckedals.

Livet tog en ytterst intressant vändning igår.

Min vän Em började på en kurs på Bäckedals folkhögskola den här veckan, "Människa, Natur och Teknik".
Det är en utbildning kring människans plats i naturen, historiska hantverkstekniker och bara en jävla massa awesomeness.
Jag har drömt om den utbildningen i ungefär tio års tid, vilket gjorde att när jag igår när jag såg detta på facebook *pekar på bilden*

så tog jag, i korta drag, tag i telefonen och ringde till skolan. Em hade redan pratat med lärarna och tydligen sålt in mig rätt bra, för jag hann knappt presentera mig innan de sa att platsen var min.

Själva kursen startade igår,  Måndags, så jag var redan en dag sen, men lärarna sa att det vore bra om jag kunde komma upp så tidigt som möjligt, men det skulle funka om jag kom till helgen i alla fall.

Mamma ville köra mig, och åkte till sitt jobb för att se om hon kunde byta bort något pass så att det skulle funka att åka så att hon sover kvar en natt, för att åka fram och tillbaka till Sveg är inget hon gärna gör på en dag.

Hon kunde byta bort sin onsdag, och med det så bestämdes det att vi skulle åka vid 13-tiden idag, Tisdag.

Det blev en kväll av frenetiskt packande, ut till Hede för att hämta saker där, ringa lillebror för att låna liggunderlag av honom och ja, det blev en liten cirkus av det hela.

Sova kunde jag knappt göra inatt heller, jag lyckades somna vid 4.00-4.30 nånstans och vaknade upp igen 06.30. Hjärnan var PROPPFULL med tankar om planering, packning och what not. Inte lätt att slappna av då inte.

Sista sakerna packades idag, och allt eftersom så trillade det in fina människor som ville träffas och säga hejdå. Det saknas dock en Cajsa på bilden.

Och nu, nu sitter jag här i bilen tillsammans med mamma på väg upp till Sveg. Passerar i skrivande stund Leksand.

Vi stannade till i Avesta för att köpa vandringkängor och lite ull-underkläder, och sen i Borlänge för att gå på apoteket, shoppa på biltema, coop och så.

Jag är så otroligt glad och ser fram emot det här. Mitt livs äventyr. PEPPEEEEEEN!

/Trollis - spontanitetens drottning.