GBP - några veckor efter

Idag har jag varit opererad i ungefär två och en halv vecka.
Det känns både som en evighet och som en ynka minut.
Jag har lärt mig att äta igen, vilket var en pers den första veckan då jag ofta mådde illa och hade ungefär NOLL i aptit.
När den veckan hade gått och andra veckan inleddes fick jag gå över från flytande till "mosbar" mat och då vände det hela, till att det går jättebra att äta och jag mår inte alls illa på samma sätt längre.

Eller ja, jättebra och jättebra, det FUNKAR att äta. Det är självklart krångligt och känns som en hel vetenskap, men jag lär mig för var dag som går.
Jag får testa mig fram och se VAD jag kan äta, HUR MYCKET jag kan äta, Hur FORT jag kan äta, hur stora TUGGOR jag kan ta, hur mycket jag kan SVÄLJA osv.
Äter jag på något vis fel märks det ganska snart, oftast har det varit småsaker så som att jag har blivit väldigt trött och behövt lägga mig ned och vila efter maten (då har jag ofta ätit för fort), och dricker jag för stora klunkar vatten får jag ohyggligt ont i magen i några minuter, med det ger sig strax.
Det har hänt en gång att jag fått sån magknip att jag hamnade liggandes i sängen med tårar i ögonen. Det gick över efter kanske 30 minuter, och sen sov jag bort en timme. Förklaringen till det är så löjlig, men så viktig;
Jag hade börjat knapra på min frukost för tidigt efter att jag hade tagit mina mediciner. Jag tar 10 tabletter varje morgon, och sväljer dem i en stor klunk (det gick INTE första veckan kan jag lova), och då finns det inte riktigt plats för frukost direkt efter i min lilla mage.
Så nu vet jag det.

För de här veckorna jag har varit sjukskriven hade jag planerat in att göra en hel del skolarbete på, lite saker som jag ligger efter mer och lite läxor jag fått att göra.
Jag har läst ur en bok. That is it.
Samtidigt som det känns ganska illa att jag inte har gjort det jag borde så känns det ändå BRA.

För det jag har gjort, det är att jag har lagt ALL fokus på mig själv, på att lära mig leva med den nya magen, alla rutiner och ändringar som kommer med operationen.
Jag har valt att lägga all energi på att på något vis fånga tag i mig själv och försöka förstå och greppa hela situationen, och att få ordning på allt som rör det hela.

För jag tror att det är det viktigaste. Att se till att jag mår bra, speciellt som nyopererad.
Det är den känsligaste perioden, med tanke på att det dels behöver läka, och dels så behöver kroppen lära sig att fungera helt annorlunda. Det är som att någon har programmerat om hela systemet och startat upp det igen.

Jag får erkänna för mig själv och andra att just nu, så är jag ingen "bra" elev. Jag lägger inte ner mycket tid och energi på skolan, jag prioriterar det inte jättehögt.
Det känns väldigt jobbigt, men det är fan så det måste vara nu. Även om skolan är viktig, så är min hälsa viktigare.

Ja, jag ska tillbaka till skolan imorgon, och det känns lite jobbigt. Det är mycket som snurrar i huvudet, och det är skönt att få ventilera.
Nu ska jag äta kvällsmellis och sen sova. Godnatt. :)

Modifast.

Dag 1 av pulverdieten inför operationen.
Klockan är 15.37 och jag är hungrig. Snart dags för en påse till, men jävlar vad sjukt sugen jag är på pizza.
Det känns som att jag inte ätit på hela dagen och vill bara få mat snabbt! Jag vill tugga, ääääta!

Och det här är bara första dagen. Utav drygt tre veckor.
Det sägs att det blir lättare efter de första dagarna. Jag hoppas det stämmer.

GBP-dagbok.

Jag har så mycket jag tänker på, saker jag känner, funderingar och reflektioner som poppar upp.
Tillsammans med det kreativa som jag hela tiden vill och behöver ge utlopp för.

Med andra ord, jag ordnade mig en dagbok. En gammal skrivbok som jag tidigare hade skisser för kläder i, men de sidorna tog jag ur.
Som förstasida i dagboken sitter ett papper från en annan dagbok där jag planerade och funderade över vad jag ville få ut av en gbp-dagbok och hur.

Så nu dokumenterar vi.

GBP

Vet ni, jag är livrädd.
Överlycklig, förväntansfull, orolig, stressad, motiverad, gråtfärdig, överväldigad och livrädd.

Det är inte långt kvar nu. Första remissen gick för över ett och ett halvt år sedan, och utrdningen har pågått i ett år ungefär.
I Torsdags var jag på en gruppinformationsträff i Västerås tillsammans med ett gäng andra som "klarat" sin utredning. En sista stor genomgång av allt. Av själva operationen, kostråden för både innan och efter operation, sjukgymnastik, eventuella komplikationer, vården efteråt, mediciner och allt vi skulle kunna behöva veta.
Mina p-piller kommer tex. vara helt overksamma, så för att slippa mens och oönskade barn lär jag byta till P-stav. Levaxinet kommer jag behöva kolla styrkan på flera gånger under läketiden efter operationen.

Det var en man på informationsträffen som frågade hur lång väntetid det var till operation nu. Om det skulle vara i höst, till jul, till nyår eller till påsk?

Svaret var lite lätt chockande. Kirurgen sade att vi beräknades TILL JUL! 

Det är inte långt kvar till jul. Och det är ännu mindre tid kvar tills det är dags att börja med shake-dieten, som ska pågå i en månad innan själva operationen. 

Det är verkligen på gång, det händer, och det händer NU!

Vi fick alla order om att gå och köpa stegräknare, för att hålla koll och försöka gå så nära 10.000 steg om dagen, och att börja motionera mer och gå ner så mycket i vikt vi bara kan inför operationen.

Så varje dag nu skriver jag upp hur många steg jag tar, undviker socker och ja... peppar och förbereder helt enkelt.

Oh well, det här blir bra i slutändan.