Ett nytt år att vänta...

I år smäller vi till med ett nyårslöfte. Jag trodde att jag hade slutat med såna, men det var tydligen fel.
Det mest klassiska av klassiska nyårslöften: Jag ska sluta äta godis.

Fast det är inte så mycket som ett nyårslöfte som en livsstilsändring. Jag har försökt många gånger tidigare, men inte lyckat särskilt bra. Den här gången är det lite annorlunda mot tidigare år, den här gången måste jag. Visst, jag har haft ett "måste" hängande över mig tidigare, men nu har jag själv insett att det verkligen är ett måste. Och det är ett "måste" som jag själv har VALT.
Jag blir bara tjockare och tjockare och får mer ont. Och DET ÄR INTE NÅGOT JAG VILL.
Jag vill inte vara så tjock att jag får ont av det, jag vill inte bära omkring på alla dessa kilon, jag vill inte behöva dubbelt så mycket tyg till mina byxor som min sambo, jag vill inte ha så jävla svårt att hitta kläder som passar.

Det jag vill däremot, det är att ha en hälsosam kropp, så gott det går. Jag vill vara snäll mot mina knän som bär upp hela mig, jag vill kunna springa utan att halvt dö av värk och brist på luft, jag vill kunna gå in i en affär och kunna passa i kläderna, i alla fall de som har storlek XL.

Nu gör jag den här förändringen, för att kämpa för något jag vill vara, för att komma bort från det som jag inte vill vara.

Som de flesta vet så är jag mitt i en utredning för att göra en Gastric bypass, dvs en operation som tar bort/minskar magsäcken. Jag tror att jag vill göra den, men jag är inte säker. Jag samlar fakta och information hela tiden, jag pratar med så många människor jag kan om detta och ärligt talat så kommer jag inte att ha bestämt mig förens den dagen jag ska sövas ner för operation.

Jag tror inte att operationen är en mirakelmetod. Jag tror inte att mitt liv kommer att bli superenkelt så fort jag är opererad.
Men jag tror på att operationen kommer att hjälpa. Att den kommer att vara ett verktyg för mig att lyckas med en ändring av mitt liv.
För det är det som är grejer, DET ÄR EN ÄNDRING AV MITT LIV som är nyckeln, allt annat är bara redskap.

***
Det var min sambo som började med att bestämma sig för att sluta med godis och läsk, för han behöver spara pengar till en dator, samt så ville han sluta med skiten. Jag tänkte först inte haka på, för jag vill inte. Jag kände att det inte behövdes, jag har koll på vad jag äter ändå, JAG VILL INTE SLUTA HELT OCH HÅLLET.
Dvs, jag ville inte ge upp sockret. Jag vill det fortfarande inte, och det ÄR JUST DÄRFÖR som jag måste.
Det var först nu som jag accepterade att jag har ett beroende och ett missbruk, i vilken skala det än må vara.
Så jag hängde på, skakade hand på att sluta vid nyår. Jag ville först sluta samtidigt som jag började skolan igen efter lovet, för att hinna äta upp det vi har hemma och för att få skjuta på det lite, bara lite. Precis där insåg jag att det var beroendet som talade, att jag behöver sluta nu på en gång, om jag någonsin ska klara det.

Så låt 2013 bli ett kalenderår med "Avslut" som ledord.
Avsluta min gamla livsstil, avsluta missbruk och beroenden.

***
Så låt 2013 bli ett kalenderår med "Avslut" som ledord.
Lära mig att avsluta saker och projekt.
Den andra delen av mitt liv som jag lever enligt något som jag INTE VILL. Jag vill inte ha tusen ofärdiga projekt, jag vill inte springa från en ofärdig sak till en annan. Jag vill inte lämna disken halvfärdig för att det händer något annat.
Jag VILL kunna avsluta saker. Jag vill göra klart en sak innan jag börjar på nästa. Jag vill plocka undan efter mig, göra färdigt, AVSLUTA!


Så där har ni mitt nyårslöfte; att låta kalenderåret 2013 ha "Avslut" som ledord.

/Trollis, som tror att hon fått lite mer grepp om sig själv nu.

Jul...stress? Nej, Julklappar!

"Hur ligger ni till i julstressen då?" 

En fråga som man allt som ofta hör nu i adventstider. Jag själv ställde frågan på skoj till mina klasskamrater igår till exempel. Men vad tusan, vad är det här med julstress egentligen? Jag förstår inte.

Varför hetsar vi upp varandra och oss själva konstant kring ämnet "JUL". Är "JULEN" ett stort monster som kommer och äter upp oss alla om allt inte blir "PERFEKT"? 

Maten måste vara rätt, alla måste få tusen paket där innehåller ska vara dyyyyyrt, ingen får gråta, ingen får vara arg, alla ska skratta och vara glada, för det är ju "JUL!"

"JULEN" - GLÄDJENS högtid. Nej, förlåt, STRESSENS högtid.

Sen när blev det såhär? Sen när blev det en tävling? Och vem tävlar man mot? 

Nej! 

Det där var ingen trevlig början. 

Eftersom jag själv vägrar julstressa (och försöker vägra annan stress också såklart) så känns det dumt att stressa upp mig över att andra stressar upp sig.

Så vi kan prata julklappar istället, det är roligt!

Jag tänker undvika att köpa julklappar så långt det är möjligt, utan göra dem själv, som vanligt.

Jag har en hel del idéer som jag fått via Pinterest som jag tänkte dela med mig av, varning för spoilers!

(ja, min familj/vänner kommer se delar av vad de kommer få, men skitsamma, det är ju coola grejer!)

Först ut, en virkad disksvamp!

Dessa ska tydligen fungera väldigt bra och blir en fin julklapp till alla som handdiskar.

Som tex min farmor. Mamma och min lillasyster ska nog få en varsin också.

För den som har svårt att hålla koll på nycklarna och samtidigt gillar lego :)

Tyvärr hittar jag ingen källa till varifrån denna bild kommer, men är man händig

så kan man klura ut hur man ska göra. Jag tror att min lillebror ska få en sån här. Bland annat :P

Den här idéen kommer från en sida på Etsy, där dessa har sålts.

Det är en bra idé som man lätt man göra själv med lite klädnypor, magneter och fantasi.

För att dekorera klädnyporna kan man använda tyg, papper, tejp, glitter, allt vad man kommer på!

Jag tror att alla i min närhet kommer att råka ut för den här presenten, om jag får tag i tillräckligt många magneter.

Dessa söta örhängen är till salu, men man gör dem lätt själv av knappnålar och garn.

Pleu ska nog få ett par, samt andra stickande vänner :)

Nu får det räcka, så att jag har några överraskningar kvar till jul :)

//Trollis ~

Bokrecension!

På svenskan i skolan har vi som väntat läst böcker. Ja, just det, böcker, inte serietidningar. Självklart kommer det en uppgift bestående av en recension av boken efter själva läsningen, jag tänkte att jag skulle ta och dela med mig av min.

Den amerikanska flickan av Monica Fagerholm

Den är allting och ingenting, samtidigt som den ibland är något o formbart mitt-emellan.

En historia med flera tidslinjer som flätas samman, för att sedan delas, trasslas till och föras samman igen. Men mitt i den förvirrande historien löper den berömda, röda tråden.

Den lyser som en solklar vägvisare genom hela berättelsen och håller den samman.

Jag vet inte om det är personerna som är viktiga i den här boken, eller om det är miljön som den utspelar sig i. Kanske är det som vanligt, kombinationen, eller så är det inget alls.

Som synes är boken ett virrvarr av allting, men medan man läser och själv befinner sig i bokens värld är allt näst intill kristallklart. Några sidor in i boken börjar man förstå hur karaktärerna tänker och fungerar, hur Trakten är att leva i, och hur författaren bygger upp allt till något som tränger sig in i ens själ och slår bo.

Jag hade svårt att sluta läsa, samtidigt som jag hade svårt att plocka upp boken igen när jag väl lagt den ifrån mig.

Tiden mellan lässtunderna fick inte vara ifred från boken heller, jag kom på mig själv med att sitta och fundera kring händelser (uttalade, men kanske främts de outtalade) från boken medan jag åt lunch, borstade tänderna, räknade matte och liknande.

Jag längtar efter att läsa fortsättningen på denna bok, men ställer ställer mig samtidigt frågande. Orkar jag med en till sån här bok? Jag vill ha mer av Fagerholms ord, jag vill veta mer om Trakten, men har jag tid att uppslukas så av en bok igen?

Den Amerikanska flickan trollband mig på ett sett som ingen annan bok förut gjort, just med det där att tränga in i min vardag, få mig att tänka och fundera.  Mentalt blir det som att jag aldrig har lagt ifrån mig boken. Jag har lagom börjat släppa den, nu efter någon månad.

Jag tror jag ska vänta tills Jullovet åtminstone, då jag har tid att att bara fokusera på boken.

Så, vill du läsa en bok som trollbinder dig och som du troligen kommer att älska, helt utan att egentligen förstå varför, så läs den här.

(Ja, boken är lika trasslig som den här recensionen.)
/Trollis :)

Beroende av... sociala medier?!

"Hö hö, du  är ju facebookberoende" är kanske något som många har hört, ibland på skoj och ibland mer seriöst.

Min sambo har påpekat ett antal gånger att jag borde dra ner på tiden som jag spenderar framför en skärm, med facebook, instagram, bloggar, pinterest, etsy m.m.
Jag har suckat lite åt honom i mitt huvud och tyckt att han överdriver, jag kikar ju bara ibland! Och det är ju ROLIGT att kolla på allt som händer, kika in i andras liv, se vad andra människor skapar osv.
Stenhårt har jag övertalat mig själv om att det är han som har fel, jag har ju hur stor koll som helst på vad jag gör, och herrejösses, jag kan ju sluta läsa när jag vill! (oops, den där klassiska beroende-klyschan som är en väldigt bra indikator på att något är fel...)

Jag bröt ihop i skolan igår. Ett påpekande om att jag hade gjort en liten dum grej, en skitsak egentligen men kommentaren gick rakt in i mig. Den spräckte den bubbla av ångest jag tryckt undan ett bra tag nu och tårarna bara vällde fram.
Väl hemma grinade jag i en halvtimme till och pratade med min sambo. Jag berättade om hur jag kände mig så trött och slut, att jag inte hade ork till något och att det var skitjobbigt att orka med allt som händer i skolan.
Självklart började vi resonera om att jag måste prioritera bort saker, och en av de första sakerna han tog upp var just den där tiden jag spenderade framför facebook, instagram osv...
För en gångs skull lyssnade jag på honom och insåg hur OFTA jag tar upp telefonen för att kika om det hänt något nytt, hur MÅNGA TIMMAR (!) jag egentligen stirrar på skärmen och tittar på andras liv.
Han något som fastnade hos mig, att jag borde sluta leva mitt liv genom att konstant se på HUR ANDRA levde SINA liv.
I ren chock bestämde jag mig för att inte kolla facebook förens EFTER att vi hade ätit kvällsmat, dvs på ca 30 minuter. Det var rent utsagt ÄCKLIGT hur många gånger jag kom på mig själv med att vara på väg att ta upp telefonen och kolla. Men vad som var ÄNNU VÄRRE, det var den lilla känslan av panik när jag inte "fick" kolla heller, jag visste inte vad jag skulle göra, det var helt sjukt!

Så jo, nog fan är jag beroende allt. Hur är det med er? Har ni alltid facebook uppe på en flik när ni surfar? Kollar ni telefonen stup i kvarten?
Beroendet ligger närmare än vad man tror, och det är skrämmande.

/Troll

SkyltSöndan'

Som traditioner lyder så är den sista Söndagen i November månad den dag då den lilla staden Salas alla butiker har extraöppet, luciakandidaterna presenteras, det är en liten marknad på torget och julbelysningen invigs.
Jag var där! Dvs, jag och Linn har tillbringat hela veckan som varit med att ha handlat, räknat, planerat och bakat (MASSOR!). Slutspurten nu innan helgen har varit kaos, så som i vanlig ordning när jag och Linn har fått för oss att vara med på någon marknad, hehe.
Men jo, alltså. Vi har bakat arslena av oss och nu idag så stod vi på torget och sålde våra hembakade godsaker. Cakeballs, skorpor, muffins, knäck, kola, snögubbar, vörtbröd m.m.
Svinkallt, men vad gör man inte för de få kronorna! Vi fick ca 700-800 kr i vinst, var. Mina pengar ska gå ner i CrossConkassan :)

Det som jag är mest fascinerad över och egentligen hela anledningen till att jag skriver det här inlägget är att vi hann bli KLARA med ALLT. Och vi kom dessutom INTE sent ner till torget! Stressen var inte heller farlig. Ascoolt! Vi börjar få in lite rutin tror jag nog allt.
Roligast var nog igår kväll, när tröttheten slog till och allt blev väldigt flummigt. Det är tur att sångerna och musiken inte fastnade i muffinsarna!

Nu ska jag SOVA. Snart i alla fall. Kanske. sen. vi får se. Nattinatt!

Tardis! :D

Tardis paper craft!

Har ni sett Doctor Who? 

1. Ja - Nice, då vet ni vad detta är, och vilket roligt pyssel jag har hittat på morgonen :D

2. Nej - Nice, då har du en helt fantastisk serie att kika på! :D

Flaskkort

"Flaskkort". Det är nog ett av de fulare orden jag vet, men, det beskriver produkten väldigt exakt så det är lika bra att vänja sig.
För jag gillar flaskkort, de är roliga att göra och de blir förhoppningsvis riktigt snygga. Plus att man (som med alla kort osv) kan göra dem i vilken stil som helst!

Jag tänkte göra en bunt sånna här och en bunt julkort till lite julmarknader och så, men vill någon beställa ett flaskkort/julkort så säg bara till! Det är fritt fram att önska valfritt tema, färger, texter osv, jag kan ju allt.

(Nu hör jag hur någon sitter och tänker något i stil med "Vadfals, två inlägg under samma vecka, under samma dag! Har hon fått fnatt?"
Nej, det har jag inte, inget att oroa sig för. Det är bara för min lärare Maries skull. Hon sa att hon kommer kika in här ofta, och då tycker jag att det är inte mer än rättvist att jag gör mitt bästa för att skriva mer ;)

Puss å gonatt nu /Trollis