Sidor

fredag, juni 28

Dagar när livet är extra jobbigt med ADHD.

Just nu vill jag inte riktigt vara med längre. Det känns som att vad jag än tar mig för är det nå annat som går på skit.
Vi städade lite imorse, och jag fick panik.
Så mycket saker överallt! Ivägen, hela tiden! Och inte kan jag ställa undan dem, för alla platser är upptagna av andra saker!
Jag VET att jag har för mycket saker, jag vet det, jag lovar. Men jag KAN inte göra mig av med dem, jag kan inte kasta. Det är inte för att jag är lat eller inte vill - jag kan bara inte.
Jag är sjuk, jag behöver hjälp med det här, för jag mår så jävla dåligt över det. Man kan för fan inte bo så här. Men ändå fixar jag inte att städa ordentligt. En ond jävla spiral.

Och nu hämtade jag posten. Ett brev från radiotjänst där de vill sno mina pengar - fuck them, jag tänker inte betala för något jag inte nyttjar, eller beställt för den delen heller. Men det känns ändå i hjärtat - ytterligare någon som vill ha mina pengar jag inte ens har.

Ett brev var från Kronofogden, pga en Storytellfaktura som jag verkligen verkligen trodde att jag hade betalat, men tydligen inte... så de vill ha drygt 1000 spänn av mig. Jag HATAR när det blir så här! Varför kan jag inte hålla ordning på mina räkningar, på mina pengar, på mina saker eller vad fan som helst?!
Jag blir så arg och ledsen hela tiden, det funkar ju aldrig, hur fan ska jag klara av ett liv när det är så här? Det GÅR INTE!

Och inte har jag nå pengar heller, för när jag för en gångs skull tänkte på att fix min ansökan till försäkringskassan i tid så ställde skolan till det och kunde inte ge mig intyg förrns i maj. Och när det väl fått det så stod det INGENSTANS på blanketten från försäkringskassan att intyget skulle med !?
så jag skickade inte med det. Såååå, det tredje brevet var från just försäkringskassan som skrev att de var tvugna att ha intyget ändå, så här YTTERLIGARE EN MÅNAD SENARE.
Så jag får väl inga pengar förrns i September.
Just nu lånar jag pengar av min mamma, hennes sparpengar, för att ha råd att leva. Förstår ni hur jävla skit det känns? att ändå vara 23, men behöva lån av sin mamma... jag blir så frustrerad.
Och sen ska Visby betalas och fixas, plus en jävla massa mer.

Jag är så nere i botten nu och allt känns bara skit.
Och jag är ju för sjuk för att kunna jobba, så jag kan ju inte få in pengar på nått jävla sätt.

Hur fan ska jag göra? Snälla, kan nån bara tala om för mig hur fan jag ska göra för att lyckas med att leva? Det är så in i helvete jobbigt att kämpa, kämpa och kämpa och bara falla platt ner.
Hur gör man, hur orkar man?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En kommentar kanske? Eller ett roligt skämt? :D