Att skapa för sin egen skull.

Det är det viktigaste som finns. Att skapa för sin egen skull alltså.
Jag hade glömt bort det och mina kreativa tankar var inställda på vad andra skulle tycka om, vad som skulle kunna sälja bra och så vidare. Visserligen med metoder och tekniker som jag tycker om att arbeta med, men det gick långsamt nedåt i alla fall.

De senaste veckorna när jag försökt skapa något (med tankarna på andras tycke och smak) har det liksom låst sig. Som en mental blockering och det har inte känts riktigt roligt att göra sakerna. Jag får idéer, men de håller sig inte kvar i huvudet eller blir inte bra i sitt utförande.
Detta tror jag är för att det inte är ett skapande för Mig och Min skull. Det blir mer som ett jobb för någon annan, som inte ens finns! Ett jobb som bara känns drygt och långtråkigt att arbeta med, för jag kommer ju inte framåt med det...

Idag kom jag på mig själv med att jag skapar för andras skull och att det är det som är felet - jag utgick inte från vad JAG ville ha/göra, utan vad andra kanske skulle vilja ha.

Nu slutar jag med det. Nu skapar jag det JAG vill, för min EGEN skull.
Vipps så kommer inspirationen tillbaka. Och med den - glädjen  för skapandet. Nu känner jag att det är riktigt roligt igen.
En av de första sakerna jag tänker försöka mig på att göra nu är en tavla av något slag, där det står något i stil med:
"Det behöver inte vara till något nytta, så länge du vill skapa just det".
Det känns faktiskt lite som att en stor tyngd har lättat nu. På ett ögonblick försvann min kreativa rastlöshet och ångest.

Det är mitt skapande, för min egen skull.

/Trollis